fredag 10 september 2010

Au Leuk häng


Au Leuk beach,, och fötter

Beachmys o en Chang i sanden:)

Troligtvis Thailands trevligaste och bästa servitörer, no BS!

Efter vigseln styrde vi kosan (!) mot Sairee beach igen och hängde där i några dagar med Anna och Lisa. Första dagen var våldsamt svår att ta sig igenom eftersom kidsen lämnat oss för hemfärd med föräldrarna. Det var jättejobbigt att se dem åka iväg med båten den morgonen, jag trodde inte det skulle vara så jobbigt faktiskt. Men det gick ju bra allting - det gick jättebra! :)

Dagarna gick jättefort och plötsligt var vi helt ensamma, alla hade åkt hem. Vi bodde kvar på samma ställe veckan ut och gjorde så lite som möjligt egentligen, livet var (eller, är) underbart. Jag tror vi körde igenom hela menyn på Sairee Cottage. Piraten Jack Sparrow tog hand om oss. Vi hade lite dåligt samvete när vi åkte vidare mot Au Leuk för vi han aldrig säga hej då till honom. Han är ju så jävla fin!

Vi hade ju rekat på Au Leuk sist vi var här och bokade "honey moon sweet",,, och det är verkligen honey moon sweet, helt sjukt läge på en klippa med hela havet som utsikt med en fantastisk restuarang strax nedanför med underbara människor som tar hand om en - och de menar det. Inget bullshit, och gästerna som bor där vet om det och känner det så det finns en gemensam respekt för hela stället.
Vi hade 4 dagar här och de gick ju alldeles för fort så klart, men vi fick grym mat, monsunregn, moln, sol, sköna människor, ladyboys och ett lugn utan dess like.

Asså shit!

Asså shit!

Här betalade vi ganska ofta vår mat, eller varje dag egentligen, eller 3 gånger om dan egentligen,,

Ja, fan vi måste lägga upp kvällsbilder eftersom det är solnedgång varje kväll på Sairee

Från den sista bungalowen från den sista kvällen på det sista boendet innan vi återvände till Sairee efter vigseln - helt fantastiskt läge på södra Tao!

måndag 23 augusti 2010

The after party


De ringde Mr Sun (som ni ser på bilden något inlägg ned) och efterlyste oss. Vi satt fortfarande kvar i restaurangen uppe på en gigantisk klippa med utsikt över havet och Koh Phangan. Klockan var kvart över nio och vi skulle vara tillbaka på beachen kl nio var det sagt. Det var dags att gå tillbaka ner efter en ljuvlig middag, Victor somnade dock ifrån allting och fick läggas på 2 sittkuddar med en ananas-shake bredvid sig som han aldrig drack.
Det var helt annorlunda från tidigare samma dag när vi kom tillbaka ner till stranden, de hade tänt upp lamporna och dukat långbord. Lanternor för vår framtid och lycka tändes, alla gäster som ville fick tända varsin. Det blir sjukt varmt när man håller i dem innan de ska lyfta, man bränner nästan fingrarna men det ska ju ge lycka i livet, så det är bara att härda ut!


Sen fyrverkeri och goda drinkar, lite dans och mingel. Sen fick Victor ett parti "finns i sjön" som han längtat efter hela dagen:)

Sist ut Sigur Ros i stora högtalare ut mot det svarta havet och himlen. Kvällen fullbordades. Herr och fru Leander sist på plats, lyckliga och "Olsen olsen" ekar ut högt över vattnet. Awesome! Awesome!
När vi kommer till rummet har de placerat rosblad över sängen och gjort två svanar formade av handdukar, jag visste om det eftersom jag råkade kliva in i rummet när de kom med rosbladen, men jag sa inget till Hannah.

Morgongåvan hade jag gömt på taket på sängen. Hannah hade inte gömt sin utan lät den ligga framme, eftersom hon förstod att jag därför inte skulle hitta den. Allt är perfekt.





lördag 21 augusti 2010

Lets fucking do it


Jag är som ett barn på julafton. Det går inte att sova. Det går inte att äta. Trots det är jag speedad till tusen och går samtidigt som i en slags bubbla.
Kontrollen är borta, personalen sköter allt och de gör det så fint.
Det regnade natten innan och jag låg som en stel pinne och tänkte på hur det skulle bli om det ösregnade på vårt bröllop. Jag var nervös för att ringen inte skulle gå på. Hela min kropp svullnar som en ballong i Thailand. Och jag svettas. Osexiga mängder.
Men idag är en sådan där dag som är annorlunda.
Solen kommer fram och lyser hela dagen. Ringen bara glider på mitt finger och svullnaderna uteblir. Svettas gör vi, och vi gråter. Det är en perfekt dag


Klockan halv fem står vi klara för att gå in mot vår familj och våra vänner som väntar där framme vid palmerna och vattnet.
"Are you ready?" frågar Jane som är vår bröllopsfixare.
Vi bara ler och så sätter de på vår låt "Something special" med Usher. Det bubblar överallt. Jag har aldrig kännt mig så trygg, så varm och så lycklig.
"Nu gör vi det baby" viskar jag till Thomas och så börjar vi gå in mot våra kära där framme.
Vi hinner uppfatta att det är en hel del annan publik också. Alla hotellets gäster och personal har samlats. Bekvämt med en drink och iklädda badkläder hänger de med på vår livs lyckligaste dag. Vi kör en liten snurr innan vi går fram och plockar upp Anna ur publiken.

Anna är den som fick oss att mötas här på Koh Tao för lite mer än två år sedan. Vem är mer lämpad att hålla vår vigselceremoni?
Anna har förberett sig väl, skrivit små talarkort och letat upp alternativa, mer avslappnade äktenspaslöften. Allt för att det ska bli en så där ljuvlig och glad vigsel som vi alltid drömt om. Och det blir det. Mer än så.

I mitten har jag valt att spela Cajsa Stinas låt Av längtan till dig. Alla gråter och vi kysser varandra. Helt plötsligt utbryter en spontan, helt otrolig applåd från alla som sitter på stranden.
"Nu gör vi det baby" viskar jag igen.

Vi avger våra löften, Victor och Olivia kommer fram med ringarna och sen sjunger Olivia och David en rolig sång som de lärt sig på sexårs.
Anna avslutar med en fin berättelse om kärlek och buddism och det är dags att gå ut. Thomas har valt låten och vi dansar ut till tonerna och ännu mer filmapplåder.

Det blev så jävla bra och det kommer bubbla i magen förevigt.











fredag 20 augusti 2010

Hannahs morgon

Vi satt förväntansfulla och väntade på Hannah. Vi väntade på att hon skulle komma nedför stentrapporna till stranden och se hur de jobbade med utsmyckningen till bröllopet. Det var
nämligen helt fantastiskt. Jag och Robert hade gått ned lite i förväg och när vi kom ned till stranden blev vi båda tårögda och glömde bort vad vi pratade om. Robert utbrister "nu börjar jag gråta" och vänder sig om och går tillbaka till Suda och David. Victor och Olivia leker i vattnet med Kicki och Dennis som möter upp med stora ögon. Vi är helt mållösa, personalen måste ha jobbat hela morgonen. Det är vitt överallt. De spänner fast tyg mellan palmerna, utsmyckar med blommor, palmblad och lampor. Det är...jättefint.

Vi sitter allihopa och väntar på Hannah, hon kommer ned efter ett tag och liksom stannar upp. Tror inte hon riktigt förstår vad som håller på att hända. Är detta för oss? Händer detta? Jag halvspringer upp till henne, för jag vill komma närmare henne, vara med henne när hon ser på allt det fina. Vi kramar om varandra och det är så mycket kärlek. De har jobbat så hårt för vår skull och vi börjar inse hur fint det kommer att bli. Kicki kommer och vi står alla tre och är tårögda mitt i förberedelserna. Det är ett fint ögonblick.


Brudbukett, stolsdekorationer, kransar, hårspännen, blombåge,,

Det här är Mr. Sun. Han är fantastisk.



Var man inte romantiker innan så blev man det. Liksom på köpet.

Happy coconutfamily

Sjukt nervösa och taggade. I Do, I Do, I Do!

onsdag 18 augusti 2010

Drömliv på Sairee

Vi har spenderat de senaste dagarna med rapporter om regn o höstväder hemma samtidigt som vi badat i kroppsvarmt vatten och tagit dagsturer med longtail. Anna och Lisa har åkt till Bangkok så nu är vi ensamma kvar. Allt är perfekt här. Så ljuvligt allting. Snart kommer uppdatering från vigseln, bilderna från fotografen är på väg till Sairee Cottage!

Du är så het och du är min älskling!

Mango bay, det är lättare att ta longtail dit än moppe. Nu fick vi äntligen se hur det ser ut på den delen av ön, vi passade samtidigt på att ta en tur runt ön.

Strandhäng, under palmen akut

Puss vid palmen och utanför bungalowen där vi allvarligt funderar på att stanna över vintern. sjukt läge på Sairee

söndag 15 augusti 2010

Kureringstips från en hälsopedagog



Att vakna av att halsen är svullen på drömsemestern är ingen hit. Tur att en virre (med tillhörande gurgling) till frukost och lunch råder bot. En 70:s Sang Som kostar 50 spänn. Billig medicin.

lördag 14 augusti 2010

Hobbyfotograf

Efter vigseln kom en fransk kvinna som var hobbyfotograf fram till oss. Hon hade fotat alla förberedelser på stranden inför vigseln och efteråt. Det var ungefär 200 bilder som vi fick dagen efter, reko!

The Beach

Pimped beach 4 us